tresjulie.blogg.se

Bäst att ta skräckresan hem först också, så kan vi strunta i den sedan. Det var redan jobbigt strax innan resan hem, kändes bajs att lämna Emil kvar och jag skulle hem. Satt man där å böla i taxin och chaffisen försökte trösta lite lätt, ingen engelska dock. Ialf redan på flygplatsen ser jag att mitt flyg är försentat med ca 30 min. Bytet i Frankfurt hade man bara 50 min på sig så det skulle bli knapert med tid.

Jag checkade om jag skulle hinna och de trodde inte hon i disken, jag fick avvakta en stund och fick komma fram igen. Jag fick förslag om att ta ett senare flyg från Frankfurt men jag ville inte eftersom jag då skulle missa planet hem till Sundsvall från Arlanda. Men kvinnan sa att det inte fanns något att göra åt utan hon skrev en ut en ny biljett åt mig.

Där började paniken smått komma.

Som den flockmänniska man är försöker jag titta ut någon som kanske man känner igen kanske någon svensk. Och ibland är ju världen liten. jag ser en man som är föreläsare/forskare/författare på Mittuniversitetet jag tar mitt mod till fånga om han skall tillbaka till Sverige. Han var smått förvånad över att jag kände igen honom. hahah "syns det så tydligt att jag är svensk" hahah Ialf. han skulle åka exakt samma sväng som mig ända till s-vall. Men grejen var att han inte fick en ny biljett i disken utan de sa inget till honom.

Jag frågade igen varför jag fick en ny biljett och inte han. Kvinnan började bli irriterad på mig och sa att han skulle få byta biljett  i Frankfurt ialf.

Han jag träffa trodde ändå vi skulle kunna hinna med planet och han var tvungen att komma hem med.
Flyget gick ca 40 min senare. Men under resan började vi ta in tid och det fanns hopp. Jag pratade med flygvärdinnorna vad jag kunde göra eftersom jag hade en ny biljett. de sa att de skulle gå bra att byta tillbaka och ta flyget om vi skulle hinna men att mitt bagage skulle komma med det senare flyget.

Strunt samma tänkte jag. Jag ville hem. Jag hade börjat bli sjuk också, kallsvettades, feber och allmänt dålig.
Nu kommer höjdpunkten. Vi landar 15.45 flyger går 16.00 till sthlm. De va fler från vårat flyg som skulle dit med. Så alla han kliva på planet, och jag var sist eftersom jag skulle fixa biljett. När jag kommer fram möter jag världens arrogantaste kvinna. Snäste åt mig och sa att hon inte kunder varken hjälpa mig eller göra något eftersom min biljett var bytt till ett nytt flygbolag.  Trots att jag från början hade rätt biljett. Hon sa att hon skulle fortsätta med sitt och jag fick vackert se planet åka iväg hem.

Där satt jag och bölade igen haha. som vanligt när allt går åt helvete, helt ensam, sjuk och jag visste inte hur jag skulle komma hem till sundsvall. ja smsa emma om jag inte kunde komma hem fick jag sova hos henne ialf =)

Helvetet var nära. Men jag såg en liten möjlighet eftersom jag nu skulle åka med SAS till sthlm samma som till sundsvall att de kunde hjälpa mig. Så jag fick tillsist tag på en trevlig kvinna som jag berättade allt som hänt för. Hon lugnade mig och berättade att jag skulle få komma hem. Det skulle gå ett senare plan till sundsvall som det var lite biljetter bokade till och som jag lätt skulle hinna med.

Tack GUD! eller nått. Jag träffade en annan dam som väntat 2 timmar i madrid och fick byta till samma plan som mig. Det kändes skönt, hon var jättetrevlig. Resan gick sakta men bra. Och det var så skönt att landa i sthlm. Bytte biljett till det senare planet hem och sen vare bara att vänta ytterligare 2 timmar. Men tillsist fick jag landa i Sundsvall.

Så otroligt skönt!