2010-02-15 | 17:12:11

Idrottens baksida.

Det har tagit ett antal dagar. Sen den tragiska olyckan. Det finns tillfällen då idrott kan vara det mest fantastiska du kan uppleva. Men i fredags timmar innan invigningen av OS glömdes den glädje och det hopp ett OS kan tillföra människor, aktiva och världen.

Jag tror aldrig jag mått så dåligt av vad som hände.
Aldrig har jag känt mig så illa till mods av ett OS, en idrott eller något som skall vara positivt.
En mörk skugga satte sig direkt.
Det syntes även på invigningen som innehöll gripande tal och sång.
En hyllning självklart.

Det var tårar, sorgeband, tyst minut, tankar av ofattbarhet.

Nodar Kumaritashvili från Georgien dog i en rodelolycka, sista träningen innan den Olympiska debuten.
I 144 km i timmen tappar han kontrollen och far med fullständig kraft in i stålbjälkarna vid sidan av banan.
Bilderna är så fruktansvärda att det inte finns ord.

Ett OS han tränat för kanske hela livet, att få göra debut, att visa världen, sitt land vad han kan prestrera i OS.
Så tog det slut på bara några sekunder.

Hur kan detta hända?

Nodar blev 21 år.

En av de finaste hyllningarna till honom var under invigningen.
K.D Lang sjöng Hallelujah.
Inte ett öga var torrt.

http://www.youtube.com/watch?v=XEWIqX35H-8
0 Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Valfritt innehåll, t ex text, bilder m.m.